Om att bygga - en betraktelse
Under semestern i somras byggde fåglar bo i ett utrymme ovanför ytterdörren på vårt hus i skogen. Huset är ett lustfyllt byggprojekt som löper över flera år. Vi bygger på ledig tid och då ekonomin tillåter att investera i mer material.
Denna sommar skulle vi sätta panel på fasaden men fick snällt vänta med oväsendet till dess de små vingburna varelserna ruvat färdigt och matat fågelungarna, som när dagarna gick öppnade sina ögon, ökade kraftigt i vikt och tittade stint på oss så snart vi försiktigt närmade oss ingången på huset. Och en dag var det dags för dem att prova sina vingar och lämna boet och vår tid kom att fortsätta med panelen och spikandet.
Vi som arbetar på Inre rum och alla som på olika sätt bidrar med sig själva i verksamheten, bygger tålmodigt och frenetiskt för att skapa det som vi vet är betydelsefullt för att emellanåt kunna breda ut vingarna och känna att de bär. Vi bygger ett kunskapscenter om psykisk ohälsa.
Att ta uppdrag och producera utställningar om psykisk ohälsa skapar sysselsättning och finansierar en del av vår verksamhet och vi utför detta arbete utifrån ett brukarprofessionellt och yrkesmässigt kunnande. Det är en process som innefattar produktion av text, form, föremål och montrar. Plankor sågas, hyvlas och limmas i vår verkstad - allt görs från grunden.
Några av oss bygger med lust och kraftfullhet nätverk i möten med människor och samlar en mängd värdefull erfarenhet och kunskap att ösa ur. Vi producerar material till tidningar, medverkar i radiointervjuer och föreläser för allmänhet och för människor med olika utövanden inom området psykisk ohälsa. Vi utbildar och skapar sysselsättning åt dem som vill delta i detta vårt arbete och strävar hela tiden efter att vara ett forum där människor med egen erfarenhet av psykisk sjukdom ges självklart utrymme och möjlighet att delge andra sin kompetens, växa inför sig själva och förändra attityder.
Det har gått framåt under de snart fem år som Inre rum har funnits. Om jag tillåter mig att fortsätta liknelsen med de små bo-byggande fåglarna som jag beskrev i början av den här texten och använda den metaforen - så har varje litet strå och pinne i arbetet hjälpt till att forma bäddar att ruva de nya äggen på. Vi hör till aktivitetshuset Gyllenkroken och har vårt bo på andra våningen i ett av de kulturminnesmärkta husen vid Stampen i Göteborg. Kanske består de befruktade äggen av en erövrad självkänsla - ett fungerande socialt sammanhang - en arbetsplats att gå till - att mötas av förståelse hos människor i omgivningen - att kunna be om hjälp och veta sig ha rätt till hjälp - att vara värdefull. Kanske är det möjligheten att i gemenskap dela varandras erfarenheter och att hitta en fristad som fungerar i tillvaron.
Inre rum agerar med engagemang i Göteborg och i länet, samt på skiftande platser i Sverige och utanför landets gränser och vi har fått god respons. Visst har vi oroat oss när ekonomin varit oviss och kämpat i motvind. Och det har hänt att någon tyckt sig se en framtid men istället flugit mot ett fönster och skadat vingen.
Ambitionen och viljan att åstadkomma förändring är vår vän och samtidigt vår största utmaning. Ibland har vi prövats. Är detta en möjlig väg att gå? Vad tror vi på och till vilket pris? Vi har ibland behövt återhämta oss - en självklar och ändå så komplicerad och nödvändig lärdom.
Vi fortsätter att spika bräda vid bräda och bygga vår konstruktion. Fokuserat men inte utan eftertanke och med övertygelsen att kunskap om psykisk sjukdom måste vara allas rätt. Och vi putsar våra fjädrar. Vi är alla vackra!
