Utställningsarbete.

På Inre rums redaktion håller alla på med utställningsarbetet. Det är fart och fläkt som gäller. Vi arbetar just nu mycket med att bygga det som ska skapa utställningen. Alla jobbar tillsammans och kämpar på som vanligt.

Snart är det också semester vilket vi alla ser fram emot. Det kan vara skönt att ta en andningspaus efter allt hårt arbetet som 2011 har medfört, men roligt har det verkligen varit!

Vår kollega, Håkan Eneström.

Jag kom till Inre rum för att jag sökte vägar att komma tillbaka och bli samhällsmedborgare igen. Inre rum är en arbetsgrupp och en kamratgrupp samtidigt. Här finns inte den rädslan för sjukdom som kan finnas på andra håll. Jag kan vara öppen med mina erfarenheter och samtidigt lyssna på andra med liknade problem. Om jag inte mått bra och varit borta så kan jag ändå komma tillbaka utan att skämmas. Det är en läkningsprocess som sker: jag kan jobba med något meningsfullt, samtidigt som jag har kontakt med vårdande instanser. Kunskapsorganisationen som finns här är jätteviktig. Det är tack vare den kunskap som finns här som jag kunnat bygga upp ett eget nätverk på många nivåer. Jag har ju ett nätverk inom vården, men tack vare Inre rum har jag hittat flera nya sociala nätverk utanför vården. Håkan Eneström

I de (o)botligas landskap

Välkomstskylt över entrén till utställningsrummet

I fredags var sex personer från Inre rum på Medicinhistoriska museet i Göteborg för att se deras nya psykiatrihistoriska utställning I de (o)botligas landskap. Utställningen gör nedslag i den svenska och framförallt göteborgska sinnessjukvården från medeltiden och framåt. Mycket text, få föremål, men ändå intressant och angeläget.

Håkan tittar på ett berörande fotografi,

medan Marie plåtar av något annat intressant.

Flera av oss tyckte att det mest berörande var ett stor svartvitt fotografi av en man som sitter naken i en cell med halm gå golvet. Han håller samman sina händer och tittar upp mot taket, som om han i sin förtvivlan vänder sig mot en högre makt för att finna hopp och trygghet. På hans armar syns blåmärken. Mannen var patient på hospitalet Gibraltar i Göteborg, och bilden är tagen i en isoleringscell, troligtvis någon gång på 1910-talet.

En milstolpe i psykiatrihistorien:

Hibernal - det första anti-psykotiska läkemedlet.

Utställningen gav oss några nya tankar inför den stora utställningen En annan tid som vi själva bygger just nu på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting. I den ska vi berätta om den psykiatriska heldygnsvården under 1900-talet i Sverige.

Förutom att berätta om rent historiska skeenden och milstolpar kommer vi att lägga mycket fokus på personliga erfarenhetsberättelser, både från människor som varit/är patienter, från anhöriga och från personal. Vi kommer också att kasta ett öga ut i världen för att hitta bra och dåliga exempel på människosyn, vård och behandling utanför Sverige.

Vi jobbar med att producera utställningen En annan tid under hela detta året, och den kommer att ha premiär på Älvsjömässan hösten 2012. Detta i samband med en stor framtidskonferens för personal inom den psykiatriska heldygnsvården. Konferensens fokus är bättre vård, mindre tvång, och vi på Inre rum är både glada och stolta över att vår utställning kommer att visas i detta viktiga sammanhang.