Den göteborgsbaserade professorn och forskaren Arvid Carlsson höll i dag en lunchföreläsning vid Göteborgs universitets föreläsningsserie "En akademisk kvart" på bokhandeln Bokia på Avenyn. Inre rum var givetvis på plats för att lyssna. Föreläsningstemat var "nya forskningsrön om hjärnans signalsubstanser", ett intressant ämne som väcker mycket tankar, känslor och diskussion.
År 2000 fick Arvid Carlsson nobelpriset i medicin för sina upptäckter kring hjärnans signalsubstanser och ämnen som kan påverka dessa. Hans forskning har bland annat bidragit till effektivare mediciner vid Parkinsons sjukdom, och han har även gjort upptäckter kring dopaminets betydelse vid schizofreni. Han var också en pionjär i forskningen kring signalsubstansen serotonin.
Just nu arbetar Arvid och hans kollegor med att utprova nya substanser som kan vara effektiva vid allt från hjärntrötthet (ett tillstånd som kan uppkomma bland annat efter en stroke) till psykiska sjukdomar. Målet är att de ska vara så gott som fria från biverkningar. Hur det ska lyckas är ju en fråga värd att diskutera, men enligt Arvid Carlsson verkar resultaten hittills ganska lovande.
Som person ger Arvid Carlsson ett trovärdigt intryck av drivas av en genuin önskan om att skapa ett bättre liv för människor med svåra neurologiska sjukdomar och psykiska sjukdomar. Trots att han uppnått den aktingsvärda åldern av 88 år ägnar han fortfarande full kraft åt sin forskning, och under föredraget angav han fysisk aktiviet och intellektuell stimulans som två nyckelkomponenter för att hålla sig vid god vigör.
Intresset för Arvid Carlsson och hans forskning var stort - över 200 personer dök upp på denna lunchföreläsning, som skulle vara en kvart men som till slut blev uppemot en timme eftersom publiken hade så många frågor.
1 kommentarer:
På tal om vetenskap contra "galenskap" –
Delar saxat från Göteborgs-Operans hemsida:
Glasharmonika – ett genialt sätt att visa galenskap.
Inför urpremiären på Lucia di Lammermoor i Neapel 1835 hade kompositören Gaetano Donizetti avsett att använda instrumentet glasharmonika i Vansinnesscenen. Det framgår av hans autograf till det ursprungliga partituret. Problemet var att man inte lyckades få tag i någon som kunde spela detta instrument i Neapel, så han fick byta ut det mot en flöjt. Samma problem uppstod i alla andra städer där operan skulle spelas, så till slut gav Donizetti upp hoppet om att få höra den spelas som tänkt.
Glasharmonikan konstruerades 1763 av Benjamin Franklin och består av rader av glasskålar i olika storlekar. Dessa sitter på en horisontal vev som snurras ned i ett vattentråg med hjälp av en pedal, så att glasen hela tiden hålls blöta. Sedan vidrör man de olika skålarna med fingrarna, så att man får fram den tänkta melodin. Det är samma princip som när man snurrar på ett vinglas, fyllt med vatten eller vin. Storleken på glaset och mängden vätska bestämmer tonhöjden. Det är omöjligt att få fram denna klang på syntetisk väg, till exempel genom en synthesizer. Ljudet blir en litet otäck, ihålig klang och har beskrivits som såväl himmelsk som spöklik. Tidigt kom instrumentet också att förknippas med galenskap – kanske att den som vidrörde eller spelade glasharmonika riskerade att förlora förståndet. Därför måste Donizettis idé att använda det i Lucias vansinnesscen ses som genial, också med tanke på att Lucia nämner det spöke som hon har sett ovanför fontänen i första akten. Spöket skulle vara en tidigare ättling av hennes släkt som mördats av sin älskade.
…
I David Aldens uppsättning gjord för English National Opera 2008 förekommer glasharmonikan som en bärande idé i gestaltningen. När denna uppsättning kommer till GöteborgsOperan följer självklart instrumentet med, och det blir därmed första gången glasharmonikan förekommer i en Lucia-föreställning på en nordisk operascen. Bara ett fåtal personer i världen kan traktera den, så samma utövare som i London kommer att alternera i Göteborg: Sascha Reckert och Philipp Alexander Marguerre.
/ Göran Gademan
Min kommentar (kuriosa): Det är helt klart fel att påstå att "det är omöjligt att få fram denna klang på syntetisk väg, till exempel genom en synthesizer". Med dagens teknik kan man med en synthesizer sampla en äkta "glasorgel/glasharmonika" och spela fram dess ljud via synten, och man kan dessutom i det närmaste exakt efterlikna dess ljud med det märkliga instrumentet "Theremin", se tex Wikipedia. Om man är skicklig på att spela Theremin förstås… Här är länken till GO:s hemsida: http://sv.opera.se/forestallningar/lucia-di-lammermoor-2010-2011/
Har ni inte sett föreställningen, och speciellt för er som aldrig sett opera förut, så är detta ett gyllene tillfälle (bara ett fåtal föreställningar kvar!). Det är en dramatisk opera, som är lätt att ta till sig även för en ovan operabesökare, och där dessutom huvudpersonen "Lucia" genomlider sin "galenskap", i mitt tycke faktiskt en psykos, genom att knivmörda den man hon blivit tvångsgift med. Det låter värre än vad det är, och librettot är faktiskt väldigt intressant ur synpunkten vad orättfärdiga handlingar, hat och svek ger för resultat på människors psyken. Och musiken/sången är superb. Gå och se den!
// HarryLime
Skicka en kommentar