Jag fyller 10 år som själslig överlevnadskonstnär idag!

Anneli Jäderholm: "Jag hann precis fylla trettio". Foto Nancy Wiklund

Precis på dagen är det nu tio år sedan jag lämnade allt för att söka efter sanningen. Jag har överlevt även om det är med nöd och näppe. Mitt historiska pussel är lagt och livet och framtiden börjar kännas som ett äventyr. Jag har en del att ta igen. Mina barn, jag och min partner, vår familj börjar äntligen kunna pusta ut. Det nya målet - Levnadskonstnär är satt. Men så var det inte då, för tio år sedan då jag vandrade ut från arbete, hem och familj. Oförmögen att sätta gränser både i min inre och yttre verklighet. "Jaget" upplöste sig, jag gick in i psykos. Fram till 30 hade jag levt på beundran men nu gick det inte längre. Jag arbetade heltid, var småbarnsmor, fackligt och politiskt engagerad, golfentusiast. På den tiden förväxlade jag beundran med kärlek. Jag presterade och bekräftades, fanns till. På företaget jag arbetade hade jag svårt att säga nej, sätta gränser. Jag hade nu bränt ut mig och tvingades deala med hela mitt bagage av identitetsförvirring, övergreppshistorier mm. Nu har jag vistats i vad jag kallar för tio års själslig exil. Jag har arbetat med mig själv och mitt inre dag och natt i tio års tid. Idag i de arbetsmarknadsanpassade åtgärderna jag deltar i förväntas jag just nu kunna ta ställning till hur stor procentuell arbetskapacitet eller hur stor psykisk funktionsnedsättning, brist, jag har. Enligt samhälleliga normer. Jag vet inte vad jag skall säga. På ett sätt såg jag mig mer som sjuk när jag i samhället ögon ansågs frisk, normal. Idag är jag tacksam för att jag kunnat reparera mig under dessa år och frågan är om jag inte skall våga säga att jag rent utav är funktionsförbättrad. Stresskänslig är jag naturligtvis och omställningstider behöver jag från en aktivitet till en annan då tempot har ökat markant i samhället under dessa år som jag varit i min själsliga exil. Låt oss likna det med en dator. Ibland måste man uppgradera ram minnet för att hinna med. Idag föreläser jag, arbetstränar, i mitt nystartade föreläsningsföretag: Anneli Jäderholm http://www.soulsurvivor.dinstudio.se/ och i projektet Inre rum http://www.inrerum.com/ för både universitet, gymnasium, brukarföreningar, psykiatri och allmänhet och jag får väldigt bra respons. Alla längtar efter att man skall stå upp som en autoritet i sitt eget liv, sin egen historia och säga sin egen sanning. I projekt Inre rum är vi nu flera som reser oss upp tillsammans för att bege oss ut i samhället och berätta om våra erfarenheter. Det är fantastiskt när de olika perspektiven, tex, personal och brukare inom psykiatrin möts. Nyfikenheten och viljan att förstå finns och broar till förståelse för varandra byggs som aldrig förr, just nu, i staden Göteborg.

Tänk vad livet kan vara härligt ändå, trots allt!

Anneli Jäderholm

( Texten publiceras på fler ställen )