Tack alla ni som kom på filmpremiären på Göteborgs Stadsmuseum! Vi är glada för den stora uppslutningen på runt 100 personer och den intressanta diskussionen efter filmen.
Eftersom detta var första gången filmen Vilsen? visades inför publik är vi intresserade av vilka tankar och känslor filmen väckte. Fick den kanske dig att se staden på ett nytt sätt? Bidrar den till att skapa förståelse för hur det kan vara att leva i staden när förmågan att sortera intryck brister? Kräver filmen en introduktion eller efterföljande diskussion eller kan den visas utan detta?
Vi tar tacksamt emot all feedback och kommentarer!
7 kommentarer:
Hej
Jag är just hemkommen från en tågresa som tog mig hem igen till lilla Götene. Jag har inte tänkt så mycket på reklamskyltar innan utan jag har nog endast försökt att undvika dem när jag kommer till storstan, själv kommer jag ju från landsbygden. Men under resans gång kom jag på mig själv över att jag tittade runt i tågkupén, centralen ja och jag kan bara konstatera att det finns enormt mycket reklam som blir till hinder för våra medmänniskor.
Att gå och se din premiärvisning av din film kändes som en självklarhet från min sida. Den gav mig en kunskap som jag inte ens skulle kunna läsa mig till i alla dessa böcker som finns på området. Denna kunskap grundar sig på din erfarenhet och din verklighet vilket innebär att den är sann och upplevd. Det var en ära att få denna kunskap och jag ska verkligen tänka och ta med mig denna nu när jag ska skriva mitt examensarbete inom området.
Det som fick mig att tänka till är att det är viktigt att ta och se saker och ting ur någon annans perspektiv för att förstå att det som jag ser kan uppfattas på något helt annat sätt av en annan individ. Båda uppfattningar är sanna.
Tack Anneli att du har styrkan och kraften att kunna dela med dig av dina erfarenhter av upplevelser. Detta hjälper andra att förstå hur viktigt det är att ta hänsyn till alla i vårt samhälle.
Jag instämmer med mycket i föregående inlägg! Det var en fantastiskt proffsig film, och det är verkligen nyttigt att se saker ur någon annans perspektiv. Bra gjort Linda och Anneli! Och tack Anneli för din styrka och din kraft att kunna dela med dig av dina erfarenheter. Du är verkligen en god, tydlig och lugn talare!
Kramar från Mats H.
PS! Nu har jag ytterligare ett crazynamn på en kommande medicin från tecknen man måste skriva in för att skicka inlägget: gledrat (läs: Glid rätt!). Rätt ner i halsen! Jag får ta patent på alla dessa medicinnamn som bloggen hostar ur sig slumpmässigt. Sedan får kontakt tas med de multinationella läkemedelsbolagen. Ha-ha! DS!
Tack för en viktig film. Jag kraschade själv in i psykotiskt tillstånd för något år sedan. Även om jag inte hade något problem med just reklam så känner jag på många sätt igen min egen sjukdom från din film. När jag blev sjuk tyckte jag hela tiden att jag hörde dolda budskap i meningarna när människor runtomkring mig pratade. Alla ljud blev helt förvrängda och alla människor såg ut som bisarra seriefigurer. När jag blev inlagd på sjukhus trodde jag att jag blev utsatt för något slags mänskligt experiment, jag trodde att det satt kameror överallt, att jag var övervakad och avlyssnad, och jag fick panik inför vissa löpsedlar och nyhetsinslag eftersom jag var helt säker på att de handlade om mig. Jag trodde att alla människor ville mig illa och vågade inte lita ens på mina närmsta anhöriga. Jag hade också en upplevelse av att på något sätt vara utvald, att jag hade makt att stoppa krig och att det var enbart mitt ansvar att lösa alla världens konflikter.
Jag tror det är svårt för människor som inte varit med om något liknande att förstå hur kaotisk och galen omgivningen kan uppfattas när hjärnan har blivit så extremt sönderstressad och uttröttad att man går in i en psykos och alla intryck totalförvrängs. Det är en fruktansvärt hemsk upplevelse. Att människor vågar berätta om sina erfarenheter tror jag är viktigt för att öka förståelsen för olika psykiatriska tillstånd. Därför tycker jag att det du gör är väldigt viktigt. Du är stark och modig som orkar och vågar berätta offentligt om dina upplevelser. Fortsätt med det!
Hälsning Anna-Karin
Hej!
Jättefin presentation och visning! Viktigt dock det Du påpekar och som står i broschyren, att Du inte anklagar reklamen samt att andra saker kan ha liknande effekt på andra människor (vid stress kan jag ibland få för mig att det är ett jetplan som kommer på gatan i stället för en spårvagn).
Särskilt relevant och illustrativt är att Du beskriver detta tillstånd som "barnets magiska värld" ty det lilla barnet kan inte sålla eller filtrera. Och här har filmen sitt stora värde: att tydliggöra och beskriva hur det känns att tappa koncepterna, fotfästet eller hur man nu vill definiera det.
Jag tänker även att jag känner igen mycket av feltolkningen och utanförskapet i upplevelsen och erfarenheten av att vara invandrare. En massa obegripliga signaler, ett konstigt språk och en kultur som man ideligen feltolkar och är desorienterad i.
Tack, och
varma hälsningar
från Signe (som älskar reklam och staden; kom senare på att Olmstedt & co.-- han med Central Park -- ville ge stadsborna tillgång till mörker, en naturlig horisont samt tystnad, det sista kom jag inte på just då)
Skulle gärna vilja se filmen. Kan man köpa den? Kämpar mycket för att få ett okey liv efter flera psykoser och försöker få en historia kring vad det var som hände. Sjukvården ger jag inte mycket för, trots att det finns en och annan som verkligen jobbar på rätt plats....... Skulle som sagt gärna vilja se den:-) Komiskt innan det hände jobbade jag som mentalskötare med just psykoser och trodde jag var proffs, men jag kände mig helt nollad trots detta.
Hej!
Jag får återigen ge mig in i debatten om Anneli Jäderholm´s film och upplevelser. För det första: Det är inte bara människor som lider av/har nära att ta till en psykos som mår dåligt av alla budskap i det offentliga stadsrummet! När jag såg filmen blev jag något överraskad av min reaktion, vilket jag inte borde ha blivit som sann cineast. Jag vet ju vilken effekt en film, oavsett om den är fiktiv, dokumentär eller dramadokumentär, kan ha på mig och andra människor. Men jag upptäckte mig själv under filmvisningen med att hålla andan, var alldeles svettig i handflatorna och tvingades ta flera djupa andetag för att "komma rätt" igen. Och filmen gav mig en tankeställare, som gjorde att jag såg omgivningen på ett annat sätt när jag vandrade hemåt i gatljusens sken efter filmvisningen och den efterföljande debatten på Stadsmuséet.
Jag har aldrig haft en psykos och hoppas att jag aldrig behöver genomlida en heller (en psykos kan drabba vem som helst under vissa speciella omständigheter såsom en nära anhörigs dödsfall, en svår traumatisk händelse etc.). Men jag är en av många människor i Göteborg/Sverige/Världen (parafras på Carl Bildt´s bok: "Hallänning, Svensk, Europée". Ha-ha…) som är överkänslig mot stress. En promenad genom en stad som Göteborg gör mig väldigt stressad – ibland mer, ibland mindre. Men alla budskap genom reklamtavlor/skärmar/skyltar/affischer och mångfalden av trafikskyltar, allt buller såsom infraljud från fläktar och trafikbuller etc. samt den uppmärksamhet man måste ha för att inte bli påkörd av bil, buss eller spårvagn kan göra mig oerhört stressad och ibland förvirrad. Det känns som hjärnan går på högvarv och att jag inte kan ta in mer för tillfället. Göteborg var en gång "min stad", men jag känner inte längre igen mig i Göteborg. Staden/stadsrummet har förfulats av all denna förbannade reklam.
Är det då konstigt att människor blir sjuka genom all denna information, så till den grad att en del väljer att skärma av sig med mp3-spelare, hörlurar och solglasögon? Att filtret i våra hjärnor som skall skärma av all "onödig" information krackelerar? Jag skulle i detta sammanhang vilja upprepa den kände skotske psykiatern Ronald D. Laing´s uttalande från sjuttiotalet: "Det är inte människorna som är sjuka (han talade då om psykisk sårbarhet – min kommentar) utan det är samhället som är sjukt".
Slutligen vill jag bemöta det signaturen "Signe" skriver. Jag anklagar absolut reklamen och alla trafikskyltar för att öka människors i allmänhets stressnivå. Jag tycker du är naiv i det du skriver, att det hela sker såsom i "barnets magiska värld". Kan du peka på någon vetenskaplig undersökning som ger dig stöd i den åsikt du framför, att det bara är invandrare och människor som befinner sig i ett "tillstånd som barnets magiska värld", det vill säga människor i psykosens gränsland eller som redan befinner sig i en psykos, som drabbas negativt av all denna "stimuli"? Det verkar på dig som om "reklamlandskapet" är det förlovade landet? Det skulle vara lättare, tror jag, att tycka om en stad som Göteborg, om mängden reklam minskades radikalt samt koncentrerades till färre och tydligt utmärkta platser!
// Mats H.
Mats! Jag har gjort filmen ur mitt perspektiv, det finns många andra perspektiv. Vi är individer. Jag tycker inte Signes reflektioner är naiva. Det är min formulering som Signe använder sig utav.Jag pratar om det lilla barnets magiska värld. Det är den enda termen som jag finner rätt för mig. Reflektionerna som kommer sedan om barn och invandrare och tolkningar av symboliken; signaler, språk och kultur, och problemen med det är en viktig frågeställning. Det välkomnar jag personligen.
Jag vill samtidigt passa på att tacka för allas kommentarer och engagemang! Kan det bli bättre?
Kram på er!
Skicka en kommentar